Civila insatspersoner från mikro- till makro-nivå – att sprida och stödja lokala initiativ

Abstract

Frivilliga i samarbete med kommunal räddningstjänst – civila insatspersoner, startade med initiativet Förstärkt Medmänniska i Medelpad för över ett decennium sedan. Det anammades först av landsbygd och små kommuner för att runt 2018 introduceras i storstad av Södertörns Brandsvarförbund. Vi har studerat konceptet från olika håll och som en form av hybrid samproduktion (de frivilliga är inte organiserade d v s tillhör en organisation men de är heller inte spontanfrivilliga) och tittat på exempelvis möjligheter, nytta, utmaningar, hinder och behov. Vi har också jämfört landsbygds- och storstadsmiljö. Vi vet civila insatspersoner där de finns – gör nytta. Liv har räddats, liksom material och restvärden. Trots detta har konceptet haft långsam spridning och många räddningstjänster uttrycker fortfarande ett motstånd mot samverkansformen. Hindren är dels organisatoriska, dels kopplade till IT-stödet för utlarmning, och är ofta interagerar de.  

Idag är civila insatspersoner mer aktuella än någonsin och ett antal räddningstjänster inför konceptet under 2023. Brandskyddsföreningen har tagit på sig en koordinerande roll för att stödja räddningstjänster i processen. Ökad krisberedskap och ett civilt försvar har också aktualiserat frågan om civila insatspersoner har en roll att spela även här. Den här studien är baserad på över 10 års forskning och erfarenhet runt konceptet civila insatserpersoner. Vi presenterar tre olika modeller som tillsammans kan stödja lokala initiativ och sprida konceptet nationellt. Två av modellerna är lokala (mikronivå) och är anpassade mot landsbygds- respektive storstadsmiljö. Den tredje är övergripande (makronivå) och ska kunna erbjuda stöd till de lokala modellerna och koordinering av civila insatspersoner. IT-stödet spelar en central roll i samtliga modeller och studiens resultat diskuteras i termer av implikationer för digitaliserad samproduktion.